Kuva Roni Rekomaa


Jag, Petra

Jag är 40 år och bor i Böle. Jag gav mig in i kommunalpolitiken eftersom jag i mitt arbete som socialarbetare såg saker jag inte kunde påverka och vilka jag visste att krävde politiska beslut för att kunna lösas. Nu är jag medlem i stadsfullmäktige, medlem i fostans- och utbildningsnämnden samt ersättare i nämndens finska sektion. Jag ställer upp i kommunalvalet 2021. Mina motioner i fullmäktige har bl.a. haft som syfte att rätta till lönegapet i lågavlönade och kvinnodominerade branscher (en motion som staden nu börjat verkställa), sänka utsläppen som orsakas av flygresor, åtgärda bemanningen i halvdagvården, säkra övergångsställen, förbättra socialarbetares välbefinnande i arbetet, befrämja gatukonst och utnyttja matsvinnet. I nämnden har jag försvarat specialpedagogiken, små gruppstorlekar och alla barns lika rätt till småbarnspedagogik. Jag är doktorand i socialt arbete vid Helsingfors universitet. Innan arbetade jag som socialarbetare med vuxna i Östra Helsingfors samt som ledande socialarbetare i Esbo. I min avhandling undersöker jag hur konstbaserade metoder kan för att befrämja delaktighet och demokrati inom socialt arbete. Jag har en politices magisterexamen i socialt arbete och en tidigare avlagd socionomexamen (yh). Tidigare har jag också arbetat som socialhandledare med vuxna, unga och åldringar.

Jag är feminist: mänskliga rättigheter, miljön och djurens rättigheter står mig nära. På fritiden har jag deltagit i föreningslivet i människorättighetsorganisationer. Mina käraste hobbyer är att sjunga och skriva.

Vänsterförbundet accepterar inte nedskärningar inom utbildning. Läs min insändare i HBL!

Valteman

En stad med bra fostran och utbildning

Jämlika förutsättningar ska säkras för alla i den grundläggande utbildningen, oberoende av bakgrund eller bostadsområde.

Satsa på kvaliteten i småbarnspedagogiken. Personalresurserna ska vara i skick också i vardagen, varje dag och oberoende av klockslag.

Särskilt stöd ska finnas åt alla som behöver det – såväl inom småbarnspedagogiken som i grundskolan och andra stadiet.

Hemvårdstödets kommuntillägg ska återinföras för 1-2-åringar.

Icke-diskriminering och likabehandling ska vara utgångspunkten för all utbildning, ända från småbarnspedagogiken. Strukturell rasism ska bekämpas varje dag.

Kompetent personal ska få se sig uppskattad också med lön. Lönerna inom småbarnspedagogiken bör höjas och arbetsförhållandena måste komma i ordning. 

Vi ska satsa på förberedande undervisning och undervisning i finska som andra språk ska förverkligas utgående från barnens och ungdomarnas behov.

Resurserna för gymnasieundervisning bör ökas och yrkesdkoleundervisningens kvalitet ska säkras bättre än förut. Yrkesskolning ska uppskattas mer.

Studerandena ska erbjudas stöd i att orka och för problem som undantagsläget har orsakat. 

Vi ska ta itu med mobbning och allvarliga fall ska lösas i samråd med experter. Satsa på empati- och känslofostran redan i smpbarnspedagogiken.

Alla helsingforsare ska få en studieplats i andra stadiet och varje ungdom ska få stöd i att hitta en utbildning som intresserar hen.

En stad med god social- och hälsovårdsservice

Servicen ska ta hand om alla och den ska vara lätt att hitta. Social- och hälsovårdstjänster behöver samarbete inte centralisering: små enheter och nättjänster behövs.

Satsa på basservicen så att behovet specialtjänster sjunker i framtiden. Vi måste våga satsa på förebyggande arbete och lågtröskeltjänster.

Social- och hälsovårdsbranschens kompetenta personal ska också uppskattas med lön: lönerna inom branschen bör höjas och arbetsförhållandena måste komma i ordning. 

Socialarbete och -tjänster behöver klienttak och tillräckliga resurser.

De som använder tjänsterna och de som arbetar med dem ska ha möjlighet att delta och påverka dem. Kamratstödets betydelse ska beaktas i tjänsterna i högre grad än nu.

Återhämtningen efter covid kräver insatser. Trycket som finns i vårdköerna vid alla tjänster ska avlastas. När social- och hälsovårdsreformen förverkligas måste behoven hos särskilt sårbara beaktas.

Mentalvårdstjänster ska vara tillgänglig med låg tröskel och Helsingfors ska få en terapigaranti. Staden ska arbeta aktivt för att minska ensamhet och satsa på att förebygga självmord.

Service för bostadslösa och rusmedelstjänster ska vara snabbt tillgängliga.

Skuld- och bostadsrådgivning ska finnas till buds mer än nu.

Blogg på svenska:

***

Lördag 4. februari 2017
Social- och hälsovårdsrevolution i välfärdssamhället

Det pågår en revolution i vårt välfärdssamhälle. Vi befinner oss i ett läge där de offentliga service nedbrytas och bolagiseras genom regeringens social- och hälsovårdsreform. För en del av service håller man på att planera tjänstepaket för vilka man kan räkna fasta priser. En sådan reform har aldrig genomförts någonstans men i Finland ska man genomföra hela den stora reformen i två år. Sakkunskap och tjänstemän signalerar att reformen riskerar att leda till ökad olikvärdighet samt skjuta tjänsterna isär men de har inte blivit hörda om sitt bekymmer. Socialvårdens professionella är omedvetna om sin framtid. Ska de i fortsättningen jobba inom privata social- och hälsovårdscentraler och ge tips och råd för relativt välmående medborgare om deras vardagliga svårigheter? Eller i landskapen för att ge nödhjälp vid det sista tillfället för dem som på grund av reformen inte längre har tillgång till bastjänster?

Socialt arbete och socialvård har inte fått säga sitt vid reformens förberedande arbete. Man kan fråga om expertisen och de professionella har gjort det de kunnat för att påverka reformens innehåll. Kan vi fortfarande lägga fram vårt intryck och påverka ställning av det sociala i den här reformen? Som socialarbetare och en som är delaktig i det kommunala beslutsfattandet har jag granskat mycket kring den här frågan.

Det grundläggande problemet i denna frågeställning enligt min uppfattning är att utgångspunkterna i social- och hälsovårdsreformen bryter mot socialt arbetes etiska riktlinjer. Medborgarnas faktiska behov kan aldrig styra serviceutbudet i landskapen utan man har satt ett tak för kostnader. I de här omständigheterna är det inte möjligt att trygga förverkligandet av människovärde för åldringar, funktionsnedsatta och andra som behöver mycket stöd. Dessutom kommer reformen att öka klientavgifter inom tjänster. Redan nu påverkar individens ekonomiska ställning dennes hälsa, välmående och även livslängd. När pengar allt oftare utgör ett hinder för en att söka service kommer dessa problem bli ännu mer allvarliga. Reformen innebär också ett antal andra faktorer som ökar olikvärdighet.

Vad då är socialt arbetes ställning i social- och hälsovårdreformen? I fall reformen träder i kraft bör socialt arbete stäva efter att den påverkar de mest utsatta så lite som möjligt. Det kan även ske att socialt arbete ännu oftare agerar och påverkar inom medborgarsamhället i stället för myndighetssystemet. Just nu måste socialt arbete lyfta fram reformens problem och med alla medel förhindra det att reformen ska verkställa i den formen man nu planerat.

Onsdag 18. januari 2017
För lekparkers och bra dagvårds skull

I januari fattade vi många bra beslut i den förskolepedagogiska komissionen. Vi bestämde att byggning av tre nya lekparksbyggnader ska påbörjas i Kotinummi, Brahe och Lohikäärmepuisto. Jag är väldigt glad över att lekparker i flera stadsområden väl togs till hänsyn. Lekparksbyggnader är ett fint särdrag i Helsingfors stad. De erbjuder utrymme för viktiga aktiviteter till närområdens småbarnsfamiljer samt eftermiddagsverksamheter för små skolelever. Fastigheterna i Brahe, Lohikäärmepuisto och Kotinummi går inte längre att användas. Alla de nya byggnaderna behövs. 




Vid årsskiftet diskuterades det dagvårdens läge i media. Jag skrev om ärandet till HS. I höstas kontaktades jag mer än vanligtvis gällande det att personalen på daghem cirkuleras mellan grupper. Enligt förordningen om småbarnspedagogiken som trädde i kraft i höstas får det vara högst sju barn per en arbetstagare. Blir personalen på daghem sjuka flyttas personal från en grupp till en annan. Det här riskerar för att sänka småbarnspedagogikens kvalitet och gör det svårare att hjälpa de barn som behöver mer stöd.


Konkurrenskraftsavtalet förutsätter att barnomsorgsverket ska nå besparingar på 1,4 miljoner euro som enligt planen borde ha skett genom att cirkulera personal ännu mer mellan daghem. Förskolepedagogiska komissionen tog ställning till att stadsstyrelsen måste följa att konkurrenskraftsavtalet inte leder till att personalen cirkuleras mellan grupper mer. Här ska stadsstyrelsen känna till sitt ansvar. I fortsättningen måste vi jobba för att daghem ska få mer fastanställda ersättare. Ytterligare tog komissionen ställning till att stadsstyrelsen ska beakta den verkliga utökningen i antalet barn.

Sist men inte minst: komissionen uttalade om min proposition att städningstjänsternas daghemsbiträden inte borde omplaceras till Helsingfors servicecentral utan de skulle också i fortsättningen tillhöra samma arbetsgemenskap med den övriga personalen. Beslutet är glädjande: vuxna som jobbar med barn inte borde bytas kontinuerligt.

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google photo

Olet kommentoimassa Google -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s